Hur man i vårt moderna samhälle ska lagra, förvara, anskaffa och lyssna på musik har blivit en knivig fråga, som man kunde läsa i mitt inlägg Ska jag äntligen få ihop det här med musiken?. Särskilt om man har hundratals LP-skivor som bör digitaliseras. Men nu har jag som sagt hittat ett möjligt tillvägagångssätt, vilket kompromissar mellan kostnader, tidsåtgång, kvalitetskrav och krav på tillgänglighet i alla lägen.
Metoden bygger på att man går igenom en tonsättare i taget. Som testexempel valde jag Schubert. Jag har både CD- och LP-skivor med honom, gillar flera av hans verk stenhårt. Samtidigt är det inte en av mina absoluta favoriter, och jag har heller inte massvis av material av honom. Schubert är därmed hanterbar, samtidigt som det inte är någon katastrof om metoden inte skulle fungera.
Jag började med att ta fram alla LP och CD med Schuberts musik och dela in dom i kategorier så gott som möjligt: pianomusik, övrig kammarmusik, symfonier, vokalmusik. Sedan lyssnade jag igenom varje kategori och skrev upp vilka verk jag absolut ville ha kvar enligt kriteriet "musik jag vet helt säkert att jag någon gång kommer att minnas och vilja sätta på när jag är i rätt stämningsläge".
Redan detta gjorde att några LP-skivor kunde diskvalificeras direkt, bland annat flera av symfonierna. En del av verken som kunde avföras som ointressanta låg tyvärr på skivor där det fanns andra verk som istället hamnade på listan över sådant jag verkligen ville ha kvar. Favoritverk letade jag sedan efter bland bibliotekets CD-bestånd. Några av dom kunde jag då ersätta med likvärdiga eller till och med bättre versioner genom att läsa in dessa CD-skivor i iTunes.
Till slut återstod dock två LP-skivor med två absoluta favoritverk, dessutom i inspelningar som inte lät sig ersättas så lätt. En sökning på internet visade dock att båda inspelningarna kunde köpas in via iTunes för sammanlagt 160 kr ungefär - taget! MP3-kvaliteten på inspelningarna är 256 kbit/s, vilket är sämre än det jag själv spar ner klassisk musik i (Apple LossLess) men å andra sidan mycket bättre än det jag spar övriga genrer i (192 kbit/s) - en acceptabel kompromiss med andra ord.
Så i slutändan kunde jag rensa bort ett femtontal LP-skivor, hittade några bättre inspelningar än mina ursprungliga till ingen kostnad alls, och kunde ersätta två av dom absoluta favoritplattorna med digitalt nerladdade originalinspelningar för en mycket rimlig summa. Det är ganska många flugor i en smäll, även om smällen tog drygt tre månader att genomföra. Jag har nämligen kommenterat min resa med Schubert på mina sociala medier med jämna mellanrum, där kunde jag se när jag hade satt igång med Schubert.
Med andra ord kommer det ta lång lång tid innan hela skivbeståndet är genomgånget. Å andra sidan innebär ansträngningen en hel del glädje på vägen, med att lyssna igenom den musik jag älskar så högt. Och det sprider också ut kostnaderna över en längre period, vilket är en nödvändighet med tanke på att det kommer bli många nödvändiga nyinköp för min del, åtmistone för vissa kompositörer.
Nu är det sommar och jag kan inte sätta igång med nästa tonsättare förrän till hösten igen eftersom jag inte har LP-skivorna med mig här på landet. Jag funderar dock redan på vilken kompositör jag ska välja till höststarten. Det är fortfarande inte helt säkert att den här metoden funkar för alla sorter nämligen...
lördag 23 juni 2012
Ska jag äntligen få ihop det här med musiken?
Jag tror jag har gjort ett litet genombrott på ett område där jag funderat länge och väl på hur jag ska få ihop det: musiken. Frågorna kring musiken - hur den ska lagras, i vilken form jag ska köpa den, vad som ska rensas bort respektive sparas - och i vilken form - hur den ska spelas upp, samt hur mycket tid och pengar det är värt att lägga på att få ihop just den här högst väsentliga delen av mitt liv. Frågorna och valen har nämligen varit många:
Ska jag helt frångå vinyl och skivspelare, trots att jag har det mesta av det bästa inom framför allt den klassiska musiken på LP?
Kostnaden för att få allting överfört till CD genom ett företag skulle bli astronomisk för mina hundratals skivor. Ett urval favoriter skulle också bli alldeles för många och för dyrt. Det finns ju enkla apparater för att själv föra över från LP till dator, men då måste allting spelas in i realtid, och hundratals LP blir hundratals timmars arbete, dessutom med risk för att hack, repor och damm på nålen fortplantas in i den digitala evigheten.
Hur vill jag kunna spela upp musiken i framtiden?
Användbarhet, enkelhet och bärbarhet har ökat för varje steg, från LP till CD till MP3 och andra digitala format. Lagringskapaciteten i min 160GB iPod Classic är häpnadsväckande, beroende på inläsningskvalitet finns möjlighet att få med mig all min musik i denna enda kompakta digitala pryl. Om jag bara löste konverteringsproblematiken skulle jag gladeligen ha musiken enbart digitalt, inte minst med tanke på det fysiska lagringsutrymme som skulle frigöras i lägenheten (och därmed underlätta en annan sak jag har svårt att få ihop - fri luft i hemmiljön).
Kvalitet kontra utrymme
Även digitala musikfiler kräver ju sitt utrymme, nämligen på hårddiskar, och ju bättre ljudkvalitet desto mer utrymme. Här har jag kommit fram till en kompromiss jag kan leva med. All klassisk musik läser jag in i maximal kvalitet, Apple Lossless (Apple LL) via iTunes. Detta för att jag tror att den så viktiga rumsligheten och dynamiken i klassisk musik lätt går förlorad i det platta MP3-ljudet. Pop och rock däremot är oftast mycket "tätare" producerad, vilket gör den mindre känslig för komprimering. (Jfr skillnaden mellan ljudet i "vanliga" TV-sändningar och det mycket tätare i reklaminslagen.)
Urval - kvalitet - bra-att-ha-ångest
När det gäller skivor har jag en viss samlarmani som gör det väldigt svårt för mig att göra mig av med exempelvis en LP även om jag vet att jag förmodligen aldrig kommer spela den igen. Lyckligtvis har detta börjat släppa mer och mer allteftersom jag uppvärderat dels mer fritt utrymme hemma, dels att kunna ta allt med mig i digital form. Och ångesten över att göra mig av med musik som jag kanske skulle vilja höra någon gång i framtiden börjar också släppa – det är trots allt väldigt få inspelningar som är oersättliga för mig och som inte kan ersättas av andra likvärdiga.
Och detta senaste gav mig den sista nyckeln till att faktiskt våga sätta igång en kombinerad rensning/överföring av den klassiska musiken, med en rimlig chans att lyckas och dessutom få ut något av det på vägen. Läs i nästa inlägg hur det går till.
Ska jag helt frångå vinyl och skivspelare, trots att jag har det mesta av det bästa inom framför allt den klassiska musiken på LP?
Kostnaden för att få allting överfört till CD genom ett företag skulle bli astronomisk för mina hundratals skivor. Ett urval favoriter skulle också bli alldeles för många och för dyrt. Det finns ju enkla apparater för att själv föra över från LP till dator, men då måste allting spelas in i realtid, och hundratals LP blir hundratals timmars arbete, dessutom med risk för att hack, repor och damm på nålen fortplantas in i den digitala evigheten.
Hur vill jag kunna spela upp musiken i framtiden?
Användbarhet, enkelhet och bärbarhet har ökat för varje steg, från LP till CD till MP3 och andra digitala format. Lagringskapaciteten i min 160GB iPod Classic är häpnadsväckande, beroende på inläsningskvalitet finns möjlighet att få med mig all min musik i denna enda kompakta digitala pryl. Om jag bara löste konverteringsproblematiken skulle jag gladeligen ha musiken enbart digitalt, inte minst med tanke på det fysiska lagringsutrymme som skulle frigöras i lägenheten (och därmed underlätta en annan sak jag har svårt att få ihop - fri luft i hemmiljön).
Kvalitet kontra utrymme
Även digitala musikfiler kräver ju sitt utrymme, nämligen på hårddiskar, och ju bättre ljudkvalitet desto mer utrymme. Här har jag kommit fram till en kompromiss jag kan leva med. All klassisk musik läser jag in i maximal kvalitet, Apple Lossless (Apple LL) via iTunes. Detta för att jag tror att den så viktiga rumsligheten och dynamiken i klassisk musik lätt går förlorad i det platta MP3-ljudet. Pop och rock däremot är oftast mycket "tätare" producerad, vilket gör den mindre känslig för komprimering. (Jfr skillnaden mellan ljudet i "vanliga" TV-sändningar och det mycket tätare i reklaminslagen.)
Urval - kvalitet - bra-att-ha-ångest
När det gäller skivor har jag en viss samlarmani som gör det väldigt svårt för mig att göra mig av med exempelvis en LP även om jag vet att jag förmodligen aldrig kommer spela den igen. Lyckligtvis har detta börjat släppa mer och mer allteftersom jag uppvärderat dels mer fritt utrymme hemma, dels att kunna ta allt med mig i digital form. Och ångesten över att göra mig av med musik som jag kanske skulle vilja höra någon gång i framtiden börjar också släppa – det är trots allt väldigt få inspelningar som är oersättliga för mig och som inte kan ersättas av andra likvärdiga.
Och detta senaste gav mig den sista nyckeln till att faktiskt våga sätta igång en kombinerad rensning/överföring av den klassiska musiken, med en rimlig chans att lyckas och dessutom få ut något av det på vägen. Läs i nästa inlägg hur det går till.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)